-Varför skulle hon bli det? säger Simon retfullt.

-VARFÖR INTE DITT JÄVLA SVIN!?? DET VAR HAN SOM DUMPADE HENNE OCH HON KANSKE HAR SINA KÄNSLOR KVAR!!??

Det blir helt tyst i klassrumet, ingen vågar säga något. Inte ens fröken. Simon sätter sig ner på sin stol och kollar ner i bänken.

-Daah, säger Emelie och knäpper med fingrarna. När det har lugnat ner sig, börjar fröken prata. Jag vågar inte kolla bak, jag seriöst känner alla blickar som stirrar i min nacke och sakta känner jag hur håret reser sig. Nikolai får inte titta på mig, inte Lisette heller. Jag hatar dem, båda två. Och när jag ändå håller på att räkna upp vilka jag hatar, så kan jag väl säga att jag hatar Simon också. Såklart Nikolais familj och Lisettes familj med, men...dem har ju inte gjort mig något!? Jag försviner iväg i mina egna tankar. Jag ska komma på en plan, en plan på att hämnas....för både Nikolai och Lisette! ;)

Efter skolan tar jag med mig Emelie in till stan. Jag vet precis VAD jag ska göra. Vi hoppar på bussen som går direkt in. 

När vi kommer fram så springer jag fort in med Emelie i hälarna på toaletten. Jag drar fram mascaran och läppstiftet.

-Jag vill också! tjuter Emelie

-Men skynda dig då dah, säger jag och räcker över henne det.

När vi är klara springer vi ut från toaletten. Jag kollar över torget och stannar med blicken på en bänk. DÄR sitter dem. Nikolai och Lisette. PERFEKT, nu har jag min chans, nu vet jag vad jag ska göra. Jag berättar en kort version för Emelie om vad jag ska göra, och om vad som kommer att hända. Hon nickar och flinar hotfullt.

-Vilken bra plan, rätt åt dem där jävlarna!! 

Jag nickar hastigt. Sedan går vi iväg till torget. Det finns flera stånd. Fruktstånd, ett stånd med kläder, ett med smycken osv. Vi springer och gömmer oss bakom pastavagnen. Nu har jag en perfekt utkik över dem. Sedan så tar jag Emelie i handen och drar henne med mig. Jag låssas att inte veta, att dem egentligen sitter där på bänken. Sedan märker jag att dem har sätt mig. Jag blir lite röd om kinderna och det sticker till i magen. NU måste verkligen planen fungera.

Jag låssas att jag går förbi dem på bänken, men stannar upp precis framför dem.

-Men oj, hej! ler jag

-Hej? säger dem i munn på varandra.

-Sitter ni här och....äter glass...det är ju så fint...väder! harklar jag ur mig.

Okej...., tänker jag. Nu har jag redan skämt ut mig, jag får inte göra bort mig igen.

-Ja? säger Lisette.

-Men vet du en sak Lisette?

-Nej, vadå?

-Nikolai älskar när du sakta drar av honom kläderna.

Nikolai blir helt röd i ansiktet, men sedan vänder han sig snabbt emot mig och ger mig en arg blick.

-Det skulle vara vår hemlis, säger han irreterat.

-Men assch, det gör inget! säger Emelie och ger honom en kyss.

Jag känner hur irreterad jag blir. En hemlis om Lisette också, nudå...

- Och du Nikolai? Emelie seriöst TOKÄLSKAR när du köper pressenter till henne. Hon sa till mig förra veckan att hon ville ha en pojkvän bara för att få pressenter!

Emelie ger mig en arg blick och reser sig upp.

-MEN FYFAN DIG, VI VAR JU BÄSTISAR!!

-Men inte längre, säger jag och flinar. Emelie kan inte heller hålla sig.

-Men vet du vad Lisette? Det gör ingenting, för att för mig kan du få hela världen. Kom, så går vi ifrån den här idioten, säger Nikolai och drar iväg med Lisette.

Jag känner hur ilskan bubblar inuti mig. Fan också, planen fungerade INTE!!!!

FORTSÄTTNING FÖLJER!!

Jag kommer hem jättesur och trött efter skolan den Fredagen. Jag slänger bara av mig kläderna i hallen och drämmer skolväskan i golvet. Jag säger inte ens hej till mamma eller pappa som stirrar undrande på mig ifrån matbordet. Jag springer upp på mitt rum.

-Ska inte du äta? ropar mamma

-Nej, säger jag och smäller igen dörren.

Tårarna vill bara rinna nerför kinden. Jag känner hur dom tränger sig på under mina ögonlock. Det värker i hjärtat. Hur kunde han bara göra så? Nikolai har varit min pojkvän i två år, och idag gjorde han slut. Han hade blivit kär i Lisette, min bästavän. Jag förstår inte hur han bara kunde. Mamma kommer upp på mitt rum.

-Hur mår du Sanne?

Jag gömmer ansiktet i mina händer. Jag bara gråter och gråter. Skakigt kastar jag mig om mammas famn.

-Men gumman, vad har hänt? 

Jag orkar inte förklara, utom viftar bara upprört på händerna och försöker vara lugn. Jag visar mamma sms:en som han skrev till mig. 

Mamma ger mig en stor kram när hon läst.

-Killar kommer och killar går, men jag kommer alltid att finnas vid din sida! ler mamma

-Det värsta är att han valde Lisette...

-Jag förstår, suckar mamma. Var inte ledsen, älskling!

Jag nickar och snyter mig. Hur kunde han göra såhär och hur kunde Lisette säga ja? Jag kommer inte klara av att se dom stå och hångla i korridoren, för att igår var det liksom jag som stod där, tryckt emot väggen, med Nikolai hängandes över mig och vi hånglade. Men inte nu längre, nej...nu kommer Lisette göra det istället. Det bildas en stor klump i magen. Tur att det är fredag imorgon i alla fall!

Jag kan inte somna den kvällen. Jag bara vrider och vänder mig. Jag är besviken på både Nikolai och Lisette. 

PÅ MÅNDAG :

Jag går till skolan, fastän jag inte vill. Med tunga steg släpar jag mig framåt. Jag öppnar dörren till skolan och där i korridoren står dom. Nikolai och Lisette. Lisette håller ett stadigt grepp om hans nacke och kysser honom hårt. Nikolai håller om Lisettes midja och kysser henne också. Jag kollar bort, jag önskar att jag nyss inte såg det där! Jag får allas blickar på mig. Emelie kommer fram.

-Var inte du tillsammans med honom? säger hon sorgset

-Jo..men inte nu längre, ser du väl?

-Vem gjorde slut? Är du inte ledsen?

-Han, nej.., ljuger jag.

Jag vill inte visa hur avundsjuk jag egentligen är. Lisette skrattar. Jag går in i klassrummet. Jag hör hur hon fnissar av lycka. I Torsdags var det jag. Då var det jag som var lycklig. Nikolai och Lisette kommer in i klassrummet, alldeles röda i ansiktet.

-Ey, fröken?

-Ja, Simon?

-Vi har ett nytt par...

Fröken kollar undrande på klassen.

-Ja? Lisette och Nikolai..., säger han och skrattar. Världens finaste par!

Jag vågar inte kolla på någon annan. Jag känner hur utstirrad jag verkligen är.

-Men lägg av Simon..tror du inte att Sanne blir ledsen eller?, det är Emelie.

Jag ler inombords.

FORTSÄTTNING FÖLJER..

Jag försöker förstå vad mamma menar. Tillslut kastar jag mig i mammas famn, och tårarna bara öser ner.

-Har han dött? säger jag ledsamt

Mamma nickar.

-Kom..vi åker..

Alla gråter när vi är påväg, jag gråter mest. Jag var den som hade bäst kontakt med morfar. Hur kommer det nu gå med mormor? Massa tankar far runt i mitt huvud. Plötsligt får jag reda på att Stefan bara vill vara tillsammans med mig för att vara populär. Jag skriker högt. Alla kollar på mig.

-JÄVLA SKIT!!! skriker jag igen och bankar mobilen i sätet

-Nellie, vad är det?

Pappa stannar bilen.

-STEFAN ÄR EN IDIOT, skriker jag och gömmer ansiktet i mina händer.

-Vad har hänt Nellie?

-Han vill bara va tillsammans med mig för att vara populär, gråter jag

Mamma hoppar ur bilen och går fram till mig.

-Älskling då...

PALLAR INTE SKRIVA MER, MEN FORTSÄTTNING KOMMER, MEN DET DRÖJER NOG ETT TAG!

Förlåt för den otroligt dåliga uppdateringen, men om jag ska va ärlig så har jag inte haft tid o jag har inte haft lust till att skriva noveller. Sorry! Kram <3

Han lyfter ner mig ifrån sin famn och ger mig en stor kram

-Ska vi ta bussen till mig nu då? säger han

-Ja..

Vi väntar på bussen i 10 minuter innan den kommer. Stefan tar tag i min hand och vi hoppar på. Vi behöver bara åka i bussen i 10 minuter innan vi är framme på tågstationen. Tåget går om 45 minuter. Jag och Stefan går in i den lilla butiken. Jag kollar runt bland tidningarna, Stefan köper en cola och en choklad.

-Ska du ha något Nellie? ropar han

-Mm..en cola och en kexchoklad..

-Okej babe! 

Han tar det åt mig och betalar. Jag hittar en kenza tidning. Den måste jag ha. Jag går till kassan för att betala. Stefan räcker över colan och chokladen till mig.

-Tack! ler jag

Vi går hand i hand till tågen och väntar. Efter en stund kommer tåget. Vi hoppar på. Vi pratar om allt möjligt i tåget. Om himel och jord. Plötsligt kommer en tjej fram till mig.

-H..he..hej Nellie...jag är ett...fa...fan! fnissar hon

-Åh, vad söt du är! ler jag

Hon skrattar

-Får jag dig autograf?

-Visst..

Jag tar fram papper och penna ur väskan och skriver ner den

-Roligt att du kom fram..,ler jag och ger henne pappret

Hon fnissar och ger mig en snabb kram, sen springer hon iväg.

-Så söt..., ler Stefan

-Ja...visst är mina fans dom bästa!? ;)

-Absolut..men inte bättre än du, säger han, lägger sina händer runt mig och kysser mig

-Nej..och ingen är finare än du!

När vi äntligen kommer fram står Stefans mamma på parkeringen på tågstationen och väntar. Jag hälsar, sen hoppar vi på

-Det var ett tag sen Nellie! säger hans mamma och kollar bak i backspegeln.

-Ja..det var det!

När vi kommit hem till Stefan springer vi upp på hans rum. Vi sätter oss i hans soffa, under en filt. Vi sätter på en film. En kärleksfilm. Den heter " Om änglar bara finns i himlen, vad gör du då på jorden? ". Den handlar om en tjej och en kille som är kära, men dom är olyckligt kära. Och varför är killen så hemligthetsfull? Men tillslut löser det sig säkert..

Stefan går tillbaka efter att satt på filmen. Jag lutar mig emot hans axel. Han lyfter upp mitt huvud och kysser mig på munnen. Plötsligt kommer hans mamma in. Vi sätter oss till rätta igen.

-Haha, jag ska inte störa...jag ville bara lämma popcorn!

-Okej, tack mamma, muttrar Stefan surt

Hans mamma fnissar och stänger dörren

-Föräldrar..,säger han och blinkar med ena ögot

När filmen böjar, är popcornen nästan slut. När filmen nästan är slut så gifter sig paret. Stefan ler. Han kollar rakt i mina ögon. Jag kollar i hans. Han kysser mig igen, lägger sina armar om min nacke och då nuddar hans tunga min. När filmen är slut så reser jag mig upp, sträcker på mig och drar upp Stefan ur soffan. Han ler och smeker mig ömt på kinden.

-Mamma ska köra dig till tåget nu..vi ses babe!

Jag nickar. Vi går ner till köket. Hans mamma står i hallen med jacka, skor och mössa.

-Då åker vi, Stefano, ska du med?

-Ja..säger Stefan och tar min hand

Jag klär på mig jackan, drar på mig skorna. Sen hoppar jag in i bilen. Stefan sätter sig jämte mig. När hans mamma är framme vid tågstationen hoppar Stefan ur bilen. Han kramar om mig och ger mig en lätt kyss. 

-Vi ses nästa vecka babe! säger han

-Ja, det gör vi..säger jag och kysser honom lätt en sista gång

Sen springer jag sakta emot tåget. När jag hoppar på tåget så märker jag inte att någon förföljer mig... . När jag kommit hem går jag in till mamma, pappa och Smilla som sitter i soffan. Mamma gråter, pappa tröstar Smilla som också gråter.

-Mamma, vad har hänt? säger jag förvånat

-Kom Nellie.., mamma reser sig och går bort med mig till mitt rum

-Spring upp och byt om, jag berättar mer snart

-Okej?..

Jag springer upp på rummet och byter om till en fin outfit :

Jag springer ner igen

-Fint att du klädde dig svart..det var nämligen morfars favoritfärg! snyftar mamma

FORTSÄTTNING FÖLJER...

LÄS DEL 1 FÖRST OM DU INTE GJORT DET! :) SKROLLA NER FÖR ATT LÄSA DEN...

Pappa simmar och simmar, han är fast besluten på att ta tag i mig. Han simmar fotare än någonsin och hans tårar öser ner. Han tar tag i min arm och drar mig in till hans famn. Han tar mig emot sin blöta kropp och simmar in med mig mot land. När vi kommit en bit in på land så ropar pappa :

-ANNA! LINNEA HAR DRUNKNAT!

Mamma flyger upp ifrån solstolen och kastar av sig glasögonen. Hon springer fram till pappa som släpper ner mig på stranden alldeles slut. Han sätter sig ner på knä och lutar sig över mig. Han trycker på mina lungor. Mamma kommer fram och gråter. 

-Jag springer och hämtar en läkare, säger mamma och springer iväg.

Pappa trycker och trycker på mina lungor. Jag har varit medvetslös i 15 minuter, eller 20, så det finns nog ingen chans för mig att överleva...

Mamma kommer springandes tillbaka med en läkare. Läkaren sätter sig snabbt på knä och trycker hårt på mina lungor. Han frågor en massa frågor till min mamma och pappa. Han skakar sedan på huvudet och säger :

-Det verkar inte finnas något liv i henne, fast på engelska

Mamma börjar gråta, pappa också. Pappa håller om mamma.

-Men försök, snälla..säger pappa

-What? säger läkare

-Try again..säger pappa igen fast på engelska

Han trycker hårade på mina lungor, sen böjer han sig över mig, håller för sin näsa och lägger sina läppar emot mina. Han blåser in luft i mig. Han kollar på mig igen, smeker mig på kinden och trycker hårdare på mina lungor igen.

Tillslut börjar jag hosta. Jag hostar och hostar. Läkaren sätter mig upp. All vatten öser ut. Jag får panik, men öppnar sedan sakta ögonen.

Killen kollar undrande på mig

-How are you? säger han

Jag kolla rakt i killens ögon, som räddat mitt liv. Han är söt!

-Better..säger jag tyst

Mamma kramar om mig hårt, sen tackar hon och pappa tusen gånger för hjälpen.

-You welcome! ler han och går iväg. Han kollar på mig. Jag ler.

Senare på kvällen går vi på stan. Vi shoppar och sen äter vi pizza. Jag kan inte sluta tänka på killen som räddade mitt liv. Hans fina ögon, som jag direkt såg när jag öppnade mina ögon. Dom blinkade så klart. Vad hette han? Bodde han här?

När vi sedan ska sova så ser jag honom på vårt hotell.

-Mamma, får jag bara gå ner och ta lite luft på varendan? säger jag

-Men Linnea..vi har ju balkong, gå ut där! säger mamma tröttsamt

-Nej. Det är inte samma sak.., snälla

-Jaja!

Jag åker hiss ner. Jag går förbi killen. Han kollar på mig. Jag går ut. Han kommer också.

-Hej! säger han

Jag blir förvånad. Pratade han inte engelska?

-Bli inte förvånad..jag pratar bara engelska med folk jag inte känner! säger han

Jag ler och kollar i hans ögon

-Bor du här? säger jag

-Nej, jag bor i Sverige. Egnetligen är jag ingen läkare, jag är här på semester och åker hem om 3 dagar

-Jag bor också där, och jag ska också hem om 3 dagar. Vad heter du?

-Isak, vad heter du?

-Linnea

-Fint, ler han. Du? jag måste gå. Men du kan väl ringa mig innan du drar? säger han och skirver ner sitt nummer på en lapp.

-Javisst, vi ses. Ler jag innan jag går upp på rummet.

-Du Linnea!?

Jag vänder mig om

-Det var härligt att få nudda dina läppar, flinar han och går iväg.

Jag blir alldles varm i hela kroppen och får röda kinder. Har jag kanske en pojkvän nu! Nää. Eller?

FORTSÄTTNING FÖLJER..

LÄS DEL 5 FÖRST OM NI INTE HAR GJORT DET. ANNARS FÖRSTÅR NI INGENTING!

Vi skrattar och springer upp på mitt rum. Jag ställer mig framför spegeln. Stefan kommer bakifrån och kramar om mig hårt. Han kysser mig på min hals. Jag vänder mig om. Han kollar rakt i mina ögon. Varför hade Stefan kysst den där tjejen? Han lutar sitt huvud fram och hans läppar nuddar mina. Han ler.

-Nellie....lova att du inte tror att j...

Jag skiter i vad han säger. Jag kysser honom och drar honom hårt intill mig. Han lägger sina armar om mig igen. Återigen nuddar hans tunga min.

-Jag lovar, säger jag sen

När kvällen kommer går jag och Stefan och lägger oss efter maten. Vi kollar på tv. Han håller om mig. Han stryker mig över pannan och kysser mig. Det är så härligt att bara va med Stefan, och ingen annan. Tillslut somnar vi. 

Nästa morgon går vi upp tidigt. Jag måste till skolan och Stefan har studiedag på sin skola. Han ska va i stan medans jag är i skolan, ses ska vi mötas i stan, ta tåget hem till honom. Senare ikväll åker jag hem ifrån honom. Vi äter frukost tillsammans. Stefan lägger sin hand på min.

-Tack för att du förlät mig älskling.., ler han

-Kan du sluta att prata om det Stefan? Du gör mig äcklad..

-Okej, förlåt..

Han äter upp sin frukost, jag också. När jag är färdig för att gå kommer Stefan emot mig.

- Ska vi gå då?

Jag nickar. Stefan tar tag i min hand.

-Hejdå Mamma, hejdå pappa. Hejdå Smilla! ropar jag och går, stänger dörren och håller hårdare i Stefans hand.

Vi går till skolan. När jag kommit till skolan släpper jag Stefans hand. Han kollar på mig och ler. Jag ler tillbaks. Jag ger honom en lätt puss.

-Vi ses i stan när jag slutat.., säger jag och går

Han tar tag i min arm och drar mig emot honom och så kysser han mig.

-Jag behövde bara få...kyssa dig, säger han och ler

-Jag också, säger jag

Sen springer jag in igenom porten

Stefan går vidare in mot stan. Jag längtar tills vi ses i stan. Jag och min alldeles egna Stefan!

När jag äntligen slutat skolan hoppar jag på bussen. Jag längtar efter att få se Stefan i hans fina, bruna ögon igen och kyssa honom lätt på hans mjuka läppar. Jag sms : ar :

Var är du? Jag är i stan om 10 min <33. Älskar dig babe :**<33

Det går en stund innan det piper till i mobilen :

Jag är vid kiosken. Kommer du nu? <3

Jag hoppar av bussen och springer emot kiosken. Där står han ju! Jag hoppar upp i hans famn och kysser honom ivrrigt. Äntligen bara jag och min prins! 

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Ny novell nu! :D Men kommer fotfarande fortsätta med NellieB novellen, men den är roligare om man har flera noveller än bara en samtidigt! Eller, vad tycker ni ? ;)

Jag vaknar upp och kollar rakt in i taket. Idag är det 3 dagar kvar på Semestern i turkiet, sen ska vi direkt flyga vidare till Spanien! Vi har varit här i turiket i en vecka snart, och det har varit riktigt roligt. Jag väcker mamma och pappa. Sen tar vi på oss och åker sedan hissen ner för att äta frukost. Det finns massa att välja på. Olika bröd, massa pålägg som, ost, skinka, gurka, paprika, tomat, salami, räkor m.m Jag tar en macka med ost på, en tallrik med fil och ett glas apelsinjucie.

-Vad ska vi göra idag? frågar jag när vi satt oss

-Vi ska bada, sen på kvällen ska vi gå på stan, sen tar vi en pizza. Vad sägs om det? flinar mamma

-Bra, säger pappa

-Ja, okej..., säger jag

När vi ätit klart så går vi upp till hotellrummet igen för att byta om till bikini. Fast pappa har ju badbyxor såklart ;). Jag hoppar i poolen. Pappa också. Jag och pappa kastar boll.

-Anders! Linnea! Jag går till stranden och väntar på er, ropar mamma

-Okej! ropar pappa

Jag och pappa åker vattenruschkanorna. Efter en stund går jag och pappa också till stranden. Det är lite svårt att hitta mamma, men tillsist ser vi henne. Hon ligger och solar på en handduk. Jag och pappa går fram till henne och skrämmer henne.

-AAAA! skriker mamma och flyger upp.

Jag och pappa skrattar så att vi trillar ihop på sanden

-Det var faktiskt inte roligt, muttrar mamma

Jag och pappa fortsätter skratta. Sedan hoppar vi i vattnet.

- Pappa, ska vi leka vattendatt?

-Ja, det gör vi, säger pappa. Jag kan räkna, om du vill!

-Okej :)

Jag skyndar mig att simma ut i havet. Jag simmar och simmar. Jag hör pappa räkna tystar och tystare, jag simmar längre och längre. När jag vänder mig om ser jag bara hav. Jag ser inte pappa, och jag ser ingen annan. Jag ser bara massa vågor som kommer emot mig. Jag försöker hoppa upp lite för att se pappa, men vattnet är för djupt. När jag försöker bottna så går det inte. Jag försöker att simma lite emot land. Men det går inte så bra. Jag börjar få panik. Plötsligt ser jag en stor våg komma emot mig.

-HJÄÄÄÄLP! skriker jag innan jag slukas av vågen.

Vågen dränker ner mig på vattnetsbotten och jag kan inte komma upp. Jag sprattlar desperat efter ytan, men är nere på bottnen. Jag får inte krafter till att ta mig upp. Min syre blir mindre och mindre. Tillslut faller mina ögonlock ihop.

Samtidigt med hennes pappa :

-Klar! Okej, då ska vi se...

Pappa letar och söker med blicken. Han ser inte hans dotter Linnea. Han börjar bli lite smått orolig.

Efter en stund ropar hennes pappa :

-Nej Linnea..kom fram! jag hittar inte dig!

Men Linnea kommer inte. Han får syn på något som ligger och flyter uppe på ytan.

-LINNEA! ropar han och simmar fram till henne. Men det han inte vet är att Linnea har varit medvetslös i 10 minuter och att det redan är försent för att rädda henne...eller!?

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Hejsan! Jag började på denna novellen när jag novellbloggade på : www.novellalicia.blogg.se, men jag bytade hit! Jag rekomenderar att ni går in på www.novellalicia.blogg.se , för att läsa dom 4 delarna. Annars kommer ni inte förstå någonting! :)

Men nu kommer i alla fall en del 5 :

-Öhm...i stallet, svarar jag

Mamma går fram till mig.

-Du Nellie...det kanske var fel av mig att förbjuda dig. Har du pratar med Stefan? Har det löst sig?

-Vadå mamma, vad har hänt? säger Smilla.

-Ingenting..., muttrar jag. Och ja, det är löst nu mamma.., säger jag

Mamma stryker mig över håret. Ena stunden är mamma hur snäll som helst. Andra stunden är hon jobbig. Men det är väl sånna mammor är!?

Efter en lång dag går jag in på mitt rum. Jag har ont i huvudet för att ha gråtit så. Jag lägger mig i sängen och ringer Stefan, när jag berättar att vi får träffas igen blir han jätteglad.

-Lova att dina föräldrar inte är arga på mig då, säger Stefan

-Nejdå, dom var innan..godnatt älskling!

-Godnatt snygging...

Nu känns det bättre att slappna av. Tillsist somnar jag. Jag vaknar på Söndagmorgonen och känner mig jättepigg. Idag ska jag rida Elvis. Kul! :D. Efter det ska jag åka iväg med bebo.

Jag klär på mig rätt så skitiga kläder och går ut till stallet. Håret är uppsatt i en bulle mitt på huvèt. Elvis gnäggar högt när jag kommer. Jag gör iorning honom och sen så rider jag bort mot åkern. Jag älskar att sitta där uppe på hästryggen. Elvis är så vild idag, han galopperar bara runt och vill inte stanna.

Jag kliver ner ifrån hans rygg och bygger upp några lätta hinder. Han hoppar såklart som en ängel över dom också! Vi hoppar och hoppar, jag rider och rider. När jag insèr att vi varit här i över 4 timmar så börjar jag avsluta. Jag vill inte hoppa av ifrån hästryggen, men min egna rygg börjar värka. Nej!

-Såja...va duktig du var idag, my love! säger jag och ställer ut Elvis i hagen. Han gnäggar högt till svar.

-Vi ses! ropar jag och springer in.

När jag kommer in sitter Stefan i soffan. Jag blir chokad. Han skulle väl inte komma nu!?

-Hej min älskling, säger han och går fram till mig. Jag har saknat dig! säger han och kysser mig lätt.

-Jag har saknat dig, minst lika mycket! ler jag och besvarar kyssen

Han lägger sina händer runt min midja och det blir mer intensivt. Hans tunga nuddar min. Vad skönt att va med Stefan igen. Min babe! Plötsligt kommer mamma in till hallen.

-Sötnosar, fnittrar hon

FORTSÄTTNING FÖLJER...