LÄS DEL 1 FÖRST OM DU INTE GJORT DET! :) SKROLLA NER FÖR ATT LÄSA DEN...

Pappa simmar och simmar, han är fast besluten på att ta tag i mig. Han simmar fotare än någonsin och hans tårar öser ner. Han tar tag i min arm och drar mig in till hans famn. Han tar mig emot sin blöta kropp och simmar in med mig mot land. När vi kommit en bit in på land så ropar pappa :

-ANNA! LINNEA HAR DRUNKNAT!

Mamma flyger upp ifrån solstolen och kastar av sig glasögonen. Hon springer fram till pappa som släpper ner mig på stranden alldeles slut. Han sätter sig ner på knä och lutar sig över mig. Han trycker på mina lungor. Mamma kommer fram och gråter. 

-Jag springer och hämtar en läkare, säger mamma och springer iväg.

Pappa trycker och trycker på mina lungor. Jag har varit medvetslös i 15 minuter, eller 20, så det finns nog ingen chans för mig att överleva...

Mamma kommer springandes tillbaka med en läkare. Läkaren sätter sig snabbt på knä och trycker hårt på mina lungor. Han frågor en massa frågor till min mamma och pappa. Han skakar sedan på huvudet och säger :

-Det verkar inte finnas något liv i henne, fast på engelska

Mamma börjar gråta, pappa också. Pappa håller om mamma.

-Men försök, snälla..säger pappa

-What? säger läkare

-Try again..säger pappa igen fast på engelska

Han trycker hårade på mina lungor, sen böjer han sig över mig, håller för sin näsa och lägger sina läppar emot mina. Han blåser in luft i mig. Han kollar på mig igen, smeker mig på kinden och trycker hårdare på mina lungor igen.

Tillslut börjar jag hosta. Jag hostar och hostar. Läkaren sätter mig upp. All vatten öser ut. Jag får panik, men öppnar sedan sakta ögonen.

Killen kollar undrande på mig

-How are you? säger han

Jag kolla rakt i killens ögon, som räddat mitt liv. Han är söt!

-Better..säger jag tyst

Mamma kramar om mig hårt, sen tackar hon och pappa tusen gånger för hjälpen.

-You welcome! ler han och går iväg. Han kollar på mig. Jag ler.

Senare på kvällen går vi på stan. Vi shoppar och sen äter vi pizza. Jag kan inte sluta tänka på killen som räddade mitt liv. Hans fina ögon, som jag direkt såg när jag öppnade mina ögon. Dom blinkade så klart. Vad hette han? Bodde han här?

När vi sedan ska sova så ser jag honom på vårt hotell.

-Mamma, får jag bara gå ner och ta lite luft på varendan? säger jag

-Men Linnea..vi har ju balkong, gå ut där! säger mamma tröttsamt

-Nej. Det är inte samma sak.., snälla

-Jaja!

Jag åker hiss ner. Jag går förbi killen. Han kollar på mig. Jag går ut. Han kommer också.

-Hej! säger han

Jag blir förvånad. Pratade han inte engelska?

-Bli inte förvånad..jag pratar bara engelska med folk jag inte känner! säger han

Jag ler och kollar i hans ögon

-Bor du här? säger jag

-Nej, jag bor i Sverige. Egnetligen är jag ingen läkare, jag är här på semester och åker hem om 3 dagar

-Jag bor också där, och jag ska också hem om 3 dagar. Vad heter du?

-Isak, vad heter du?

-Linnea

-Fint, ler han. Du? jag måste gå. Men du kan väl ringa mig innan du drar? säger han och skirver ner sitt nummer på en lapp.

-Javisst, vi ses. Ler jag innan jag går upp på rummet.

-Du Linnea!?

Jag vänder mig om

-Det var härligt att få nudda dina läppar, flinar han och går iväg.

Jag blir alldles varm i hela kroppen och får röda kinder. Har jag kanske en pojkvän nu! Nää. Eller?

FORTSÄTTNING FÖLJER..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-Varför skulle hon bli det? säger Simon retfullt. -VARFÖR INTE DITT JÄVLA SVIN!?? DET VAR HAN SOM DUMPADE HENNE OCH HON KANSKE HAR SINA KÄNSLOR KVAR!!?? Det blir helt tyst i klassrumet, ingen vågar säga något. Inte ens fröken. Simon sätter sig ne...

Jag kommer hem jättesur och trött efter skolan den Fredagen. Jag slänger bara av mig kläderna i hallen och drämmer skolväskan i golvet. Jag säger inte ens hej till mamma eller pappa som stirrar undrande på mig ifrån matbordet. Jag springer upp på mit...

Jag försöker förstå vad mamma menar. Tillslut kastar jag mig i mammas famn, och tårarna bara öser ner. -Har han dött? säger jag ledsamt Mamma nickar. -Kom..vi åker.. Alla gråter när vi är påväg, jag gråter mest. Jag var den som hade bäst kont...

Han lyfter ner mig ifrån sin famn och ger mig en stor kram -Ska vi ta bussen till mig nu då? säger han -Ja.. Vi väntar på bussen i 10 minuter innan den kommer. Stefan tar tag i min hand och vi hoppar på. Vi behöver bara åka i bussen i 10 minute...

LÄS DEL 5 FÖRST OM NI INTE HAR GJORT DET. ANNARS FÖRSTÅR NI INGENTING!   Vi skrattar och springer upp på mitt rum. Jag ställer mig framför spegeln. Stefan kommer bakifrån och kramar om mig hårt. Han kysser mig på min hals. Jag vänder mig om. Han ...