Jag kommer hem jättesur och trött efter skolan den Fredagen. Jag slänger bara av mig kläderna i hallen och drämmer skolväskan i golvet. Jag säger inte ens hej till mamma eller pappa som stirrar undrande på mig ifrån matbordet. Jag springer upp på mitt rum.

-Ska inte du äta? ropar mamma

-Nej, säger jag och smäller igen dörren.

Tårarna vill bara rinna nerför kinden. Jag känner hur dom tränger sig på under mina ögonlock. Det värker i hjärtat. Hur kunde han bara göra så? Nikolai har varit min pojkvän i två år, och idag gjorde han slut. Han hade blivit kär i Lisette, min bästavän. Jag förstår inte hur han bara kunde. Mamma kommer upp på mitt rum.

-Hur mår du Sanne?

Jag gömmer ansiktet i mina händer. Jag bara gråter och gråter. Skakigt kastar jag mig om mammas famn.

-Men gumman, vad har hänt? 

Jag orkar inte förklara, utom viftar bara upprört på händerna och försöker vara lugn. Jag visar mamma sms:en som han skrev till mig. 

Mamma ger mig en stor kram när hon läst.

-Killar kommer och killar går, men jag kommer alltid att finnas vid din sida! ler mamma

-Det värsta är att han valde Lisette...

-Jag förstår, suckar mamma. Var inte ledsen, älskling!

Jag nickar och snyter mig. Hur kunde han göra såhär och hur kunde Lisette säga ja? Jag kommer inte klara av att se dom stå och hångla i korridoren, för att igår var det liksom jag som stod där, tryckt emot väggen, med Nikolai hängandes över mig och vi hånglade. Men inte nu längre, nej...nu kommer Lisette göra det istället. Det bildas en stor klump i magen. Tur att det är fredag imorgon i alla fall!

Jag kan inte somna den kvällen. Jag bara vrider och vänder mig. Jag är besviken på både Nikolai och Lisette. 

PÅ MÅNDAG :

Jag går till skolan, fastän jag inte vill. Med tunga steg släpar jag mig framåt. Jag öppnar dörren till skolan och där i korridoren står dom. Nikolai och Lisette. Lisette håller ett stadigt grepp om hans nacke och kysser honom hårt. Nikolai håller om Lisettes midja och kysser henne också. Jag kollar bort, jag önskar att jag nyss inte såg det där! Jag får allas blickar på mig. Emelie kommer fram.

-Var inte du tillsammans med honom? säger hon sorgset

-Jo..men inte nu längre, ser du väl?

-Vem gjorde slut? Är du inte ledsen?

-Han, nej.., ljuger jag.

Jag vill inte visa hur avundsjuk jag egentligen är. Lisette skrattar. Jag går in i klassrummet. Jag hör hur hon fnissar av lycka. I Torsdags var det jag. Då var det jag som var lycklig. Nikolai och Lisette kommer in i klassrummet, alldeles röda i ansiktet.

-Ey, fröken?

-Ja, Simon?

-Vi har ett nytt par...

Fröken kollar undrande på klassen.

-Ja? Lisette och Nikolai..., säger han och skrattar. Världens finaste par!

Jag vågar inte kolla på någon annan. Jag känner hur utstirrad jag verkligen är.

-Men lägg av Simon..tror du inte att Sanne blir ledsen eller?, det är Emelie.

Jag ler inombords.

FORTSÄTTNING FÖLJER..