-Varför skulle hon bli det? säger Simon retfullt.

-VARFÖR INTE DITT JÄVLA SVIN!?? DET VAR HAN SOM DUMPADE HENNE OCH HON KANSKE HAR SINA KÄNSLOR KVAR!!??

Det blir helt tyst i klassrumet, ingen vågar säga något. Inte ens fröken. Simon sätter sig ner på sin stol och kollar ner i bänken.

-Daah, säger Emelie och knäpper med fingrarna. När det har lugnat ner sig, börjar fröken prata. Jag vågar inte kolla bak, jag seriöst känner alla blickar som stirrar i min nacke och sakta känner jag hur håret reser sig. Nikolai får inte titta på mig, inte Lisette heller. Jag hatar dem, båda två. Och när jag ändå håller på att räkna upp vilka jag hatar, så kan jag väl säga att jag hatar Simon också. Såklart Nikolais familj och Lisettes familj med, men...dem har ju inte gjort mig något!? Jag försviner iväg i mina egna tankar. Jag ska komma på en plan, en plan på att hämnas....för både Nikolai och Lisette! ;)

Efter skolan tar jag med mig Emelie in till stan. Jag vet precis VAD jag ska göra. Vi hoppar på bussen som går direkt in. 

När vi kommer fram så springer jag fort in med Emelie i hälarna på toaletten. Jag drar fram mascaran och läppstiftet.

-Jag vill också! tjuter Emelie

-Men skynda dig då dah, säger jag och räcker över henne det.

När vi är klara springer vi ut från toaletten. Jag kollar över torget och stannar med blicken på en bänk. DÄR sitter dem. Nikolai och Lisette. PERFEKT, nu har jag min chans, nu vet jag vad jag ska göra. Jag berättar en kort version för Emelie om vad jag ska göra, och om vad som kommer att hända. Hon nickar och flinar hotfullt.

-Vilken bra plan, rätt åt dem där jävlarna!! 

Jag nickar hastigt. Sedan går vi iväg till torget. Det finns flera stånd. Fruktstånd, ett stånd med kläder, ett med smycken osv. Vi springer och gömmer oss bakom pastavagnen. Nu har jag en perfekt utkik över dem. Sedan så tar jag Emelie i handen och drar henne med mig. Jag låssas att inte veta, att dem egentligen sitter där på bänken. Sedan märker jag att dem har sätt mig. Jag blir lite röd om kinderna och det sticker till i magen. NU måste verkligen planen fungera.

Jag låssas att jag går förbi dem på bänken, men stannar upp precis framför dem.

-Men oj, hej! ler jag

-Hej? säger dem i munn på varandra.

-Sitter ni här och....äter glass...det är ju så fint...väder! harklar jag ur mig.

Okej...., tänker jag. Nu har jag redan skämt ut mig, jag får inte göra bort mig igen.

-Ja? säger Lisette.

-Men vet du en sak Lisette?

-Nej, vadå?

-Nikolai älskar när du sakta drar av honom kläderna.

Nikolai blir helt röd i ansiktet, men sedan vänder han sig snabbt emot mig och ger mig en arg blick.

-Det skulle vara vår hemlis, säger han irreterat.

-Men assch, det gör inget! säger Emelie och ger honom en kyss.

Jag känner hur irreterad jag blir. En hemlis om Lisette också, nudå...

- Och du Nikolai? Emelie seriöst TOKÄLSKAR när du köper pressenter till henne. Hon sa till mig förra veckan att hon ville ha en pojkvän bara för att få pressenter!

Emelie ger mig en arg blick och reser sig upp.

-MEN FYFAN DIG, VI VAR JU BÄSTISAR!!

-Men inte längre, säger jag och flinar. Emelie kan inte heller hålla sig.

-Men vet du vad Lisette? Det gör ingenting, för att för mig kan du få hela världen. Kom, så går vi ifrån den här idioten, säger Nikolai och drar iväg med Lisette.

Jag känner hur ilskan bubblar inuti mig. Fan också, planen fungerade INTE!!!!

FORTSÄTTNING FÖLJER!!

Jag kommer hem jättesur och trött efter skolan den Fredagen. Jag slänger bara av mig kläderna i hallen och drämmer skolväskan i golvet. Jag säger inte ens hej till mamma eller pappa som stirrar undrande på mig ifrån matbordet. Jag springer upp på mitt rum.

-Ska inte du äta? ropar mamma

-Nej, säger jag och smäller igen dörren.

Tårarna vill bara rinna nerför kinden. Jag känner hur dom tränger sig på under mina ögonlock. Det värker i hjärtat. Hur kunde han bara göra så? Nikolai har varit min pojkvän i två år, och idag gjorde han slut. Han hade blivit kär i Lisette, min bästavän. Jag förstår inte hur han bara kunde. Mamma kommer upp på mitt rum.

-Hur mår du Sanne?

Jag gömmer ansiktet i mina händer. Jag bara gråter och gråter. Skakigt kastar jag mig om mammas famn.

-Men gumman, vad har hänt? 

Jag orkar inte förklara, utom viftar bara upprört på händerna och försöker vara lugn. Jag visar mamma sms:en som han skrev till mig. 

Mamma ger mig en stor kram när hon läst.

-Killar kommer och killar går, men jag kommer alltid att finnas vid din sida! ler mamma

-Det värsta är att han valde Lisette...

-Jag förstår, suckar mamma. Var inte ledsen, älskling!

Jag nickar och snyter mig. Hur kunde han göra såhär och hur kunde Lisette säga ja? Jag kommer inte klara av att se dom stå och hångla i korridoren, för att igår var det liksom jag som stod där, tryckt emot väggen, med Nikolai hängandes över mig och vi hånglade. Men inte nu längre, nej...nu kommer Lisette göra det istället. Det bildas en stor klump i magen. Tur att det är fredag imorgon i alla fall!

Jag kan inte somna den kvällen. Jag bara vrider och vänder mig. Jag är besviken på både Nikolai och Lisette. 

PÅ MÅNDAG :

Jag går till skolan, fastän jag inte vill. Med tunga steg släpar jag mig framåt. Jag öppnar dörren till skolan och där i korridoren står dom. Nikolai och Lisette. Lisette håller ett stadigt grepp om hans nacke och kysser honom hårt. Nikolai håller om Lisettes midja och kysser henne också. Jag kollar bort, jag önskar att jag nyss inte såg det där! Jag får allas blickar på mig. Emelie kommer fram.

-Var inte du tillsammans med honom? säger hon sorgset

-Jo..men inte nu längre, ser du väl?

-Vem gjorde slut? Är du inte ledsen?

-Han, nej.., ljuger jag.

Jag vill inte visa hur avundsjuk jag egentligen är. Lisette skrattar. Jag går in i klassrummet. Jag hör hur hon fnissar av lycka. I Torsdags var det jag. Då var det jag som var lycklig. Nikolai och Lisette kommer in i klassrummet, alldeles röda i ansiktet.

-Ey, fröken?

-Ja, Simon?

-Vi har ett nytt par...

Fröken kollar undrande på klassen.

-Ja? Lisette och Nikolai..., säger han och skrattar. Världens finaste par!

Jag vågar inte kolla på någon annan. Jag känner hur utstirrad jag verkligen är.

-Men lägg av Simon..tror du inte att Sanne blir ledsen eller?, det är Emelie.

Jag ler inombords.

FORTSÄTTNING FÖLJER..

Jag försöker förstå vad mamma menar. Tillslut kastar jag mig i mammas famn, och tårarna bara öser ner.

-Har han dött? säger jag ledsamt

Mamma nickar.

-Kom..vi åker..

Alla gråter när vi är påväg, jag gråter mest. Jag var den som hade bäst kontakt med morfar. Hur kommer det nu gå med mormor? Massa tankar far runt i mitt huvud. Plötsligt får jag reda på att Stefan bara vill vara tillsammans med mig för att vara populär. Jag skriker högt. Alla kollar på mig.

-JÄVLA SKIT!!! skriker jag igen och bankar mobilen i sätet

-Nellie, vad är det?

Pappa stannar bilen.

-STEFAN ÄR EN IDIOT, skriker jag och gömmer ansiktet i mina händer.

-Vad har hänt Nellie?

-Han vill bara va tillsammans med mig för att vara populär, gråter jag

Mamma hoppar ur bilen och går fram till mig.

-Älskling då...

PALLAR INTE SKRIVA MER, MEN FORTSÄTTNING KOMMER, MEN DET DRÖJER NOG ETT TAG!

Förlåt för den otroligt dåliga uppdateringen, men om jag ska va ärlig så har jag inte haft tid o jag har inte haft lust till att skriva noveller. Sorry! Kram <3