LÄS DEL 1 FÖRST OM DU INTE GJORT DET! :) SKROLLA NER FÖR ATT LÄSA DEN...

Pappa simmar och simmar, han är fast besluten på att ta tag i mig. Han simmar fotare än någonsin och hans tårar öser ner. Han tar tag i min arm och drar mig in till hans famn. Han tar mig emot sin blöta kropp och simmar in med mig mot land. När vi kommit en bit in på land så ropar pappa :

-ANNA! LINNEA HAR DRUNKNAT!

Mamma flyger upp ifrån solstolen och kastar av sig glasögonen. Hon springer fram till pappa som släpper ner mig på stranden alldeles slut. Han sätter sig ner på knä och lutar sig över mig. Han trycker på mina lungor. Mamma kommer fram och gråter. 

-Jag springer och hämtar en läkare, säger mamma och springer iväg.

Pappa trycker och trycker på mina lungor. Jag har varit medvetslös i 15 minuter, eller 20, så det finns nog ingen chans för mig att överleva...

Mamma kommer springandes tillbaka med en läkare. Läkaren sätter sig snabbt på knä och trycker hårt på mina lungor. Han frågor en massa frågor till min mamma och pappa. Han skakar sedan på huvudet och säger :

-Det verkar inte finnas något liv i henne, fast på engelska

Mamma börjar gråta, pappa också. Pappa håller om mamma.

-Men försök, snälla..säger pappa

-What? säger läkare

-Try again..säger pappa igen fast på engelska

Han trycker hårade på mina lungor, sen böjer han sig över mig, håller för sin näsa och lägger sina läppar emot mina. Han blåser in luft i mig. Han kollar på mig igen, smeker mig på kinden och trycker hårdare på mina lungor igen.

Tillslut börjar jag hosta. Jag hostar och hostar. Läkaren sätter mig upp. All vatten öser ut. Jag får panik, men öppnar sedan sakta ögonen.

Killen kollar undrande på mig

-How are you? säger han

Jag kolla rakt i killens ögon, som räddat mitt liv. Han är söt!

-Better..säger jag tyst

Mamma kramar om mig hårt, sen tackar hon och pappa tusen gånger för hjälpen.

-You welcome! ler han och går iväg. Han kollar på mig. Jag ler.

Senare på kvällen går vi på stan. Vi shoppar och sen äter vi pizza. Jag kan inte sluta tänka på killen som räddade mitt liv. Hans fina ögon, som jag direkt såg när jag öppnade mina ögon. Dom blinkade så klart. Vad hette han? Bodde han här?

När vi sedan ska sova så ser jag honom på vårt hotell.

-Mamma, får jag bara gå ner och ta lite luft på varendan? säger jag

-Men Linnea..vi har ju balkong, gå ut där! säger mamma tröttsamt

-Nej. Det är inte samma sak.., snälla

-Jaja!

Jag åker hiss ner. Jag går förbi killen. Han kollar på mig. Jag går ut. Han kommer också.

-Hej! säger han

Jag blir förvånad. Pratade han inte engelska?

-Bli inte förvånad..jag pratar bara engelska med folk jag inte känner! säger han

Jag ler och kollar i hans ögon

-Bor du här? säger jag

-Nej, jag bor i Sverige. Egnetligen är jag ingen läkare, jag är här på semester och åker hem om 3 dagar

-Jag bor också där, och jag ska också hem om 3 dagar. Vad heter du?

-Isak, vad heter du?

-Linnea

-Fint, ler han. Du? jag måste gå. Men du kan väl ringa mig innan du drar? säger han och skirver ner sitt nummer på en lapp.

-Javisst, vi ses. Ler jag innan jag går upp på rummet.

-Du Linnea!?

Jag vänder mig om

-Det var härligt att få nudda dina läppar, flinar han och går iväg.

Jag blir alldles varm i hela kroppen och får röda kinder. Har jag kanske en pojkvän nu! Nää. Eller?

FORTSÄTTNING FÖLJER..

Ny novell nu! :D Men kommer fotfarande fortsätta med NellieB novellen, men den är roligare om man har flera noveller än bara en samtidigt! Eller, vad tycker ni ? ;)

Jag vaknar upp och kollar rakt in i taket. Idag är det 3 dagar kvar på Semestern i turkiet, sen ska vi direkt flyga vidare till Spanien! Vi har varit här i turiket i en vecka snart, och det har varit riktigt roligt. Jag väcker mamma och pappa. Sen tar vi på oss och åker sedan hissen ner för att äta frukost. Det finns massa att välja på. Olika bröd, massa pålägg som, ost, skinka, gurka, paprika, tomat, salami, räkor m.m Jag tar en macka med ost på, en tallrik med fil och ett glas apelsinjucie.

-Vad ska vi göra idag? frågar jag när vi satt oss

-Vi ska bada, sen på kvällen ska vi gå på stan, sen tar vi en pizza. Vad sägs om det? flinar mamma

-Bra, säger pappa

-Ja, okej..., säger jag

När vi ätit klart så går vi upp till hotellrummet igen för att byta om till bikini. Fast pappa har ju badbyxor såklart ;). Jag hoppar i poolen. Pappa också. Jag och pappa kastar boll.

-Anders! Linnea! Jag går till stranden och väntar på er, ropar mamma

-Okej! ropar pappa

Jag och pappa åker vattenruschkanorna. Efter en stund går jag och pappa också till stranden. Det är lite svårt att hitta mamma, men tillsist ser vi henne. Hon ligger och solar på en handduk. Jag och pappa går fram till henne och skrämmer henne.

-AAAA! skriker mamma och flyger upp.

Jag och pappa skrattar så att vi trillar ihop på sanden

-Det var faktiskt inte roligt, muttrar mamma

Jag och pappa fortsätter skratta. Sedan hoppar vi i vattnet.

- Pappa, ska vi leka vattendatt?

-Ja, det gör vi, säger pappa. Jag kan räkna, om du vill!

-Okej :)

Jag skyndar mig att simma ut i havet. Jag simmar och simmar. Jag hör pappa räkna tystar och tystare, jag simmar längre och längre. När jag vänder mig om ser jag bara hav. Jag ser inte pappa, och jag ser ingen annan. Jag ser bara massa vågor som kommer emot mig. Jag försöker hoppa upp lite för att se pappa, men vattnet är för djupt. När jag försöker bottna så går det inte. Jag försöker att simma lite emot land. Men det går inte så bra. Jag börjar få panik. Plötsligt ser jag en stor våg komma emot mig.

-HJÄÄÄÄLP! skriker jag innan jag slukas av vågen.

Vågen dränker ner mig på vattnetsbotten och jag kan inte komma upp. Jag sprattlar desperat efter ytan, men är nere på bottnen. Jag får inte krafter till att ta mig upp. Min syre blir mindre och mindre. Tillslut faller mina ögonlock ihop.

Samtidigt med hennes pappa :

-Klar! Okej, då ska vi se...

Pappa letar och söker med blicken. Han ser inte hans dotter Linnea. Han börjar bli lite smått orolig.

Efter en stund ropar hennes pappa :

-Nej Linnea..kom fram! jag hittar inte dig!

Men Linnea kommer inte. Han får syn på något som ligger och flyter uppe på ytan.

-LINNEA! ropar han och simmar fram till henne. Men det han inte vet är att Linnea har varit medvetslös i 10 minuter och att det redan är försent för att rädda henne...eller!?

FORTSÄTTNING FÖLJER...